Gossip Guy

Så mycket skit jag har fått stå ut med när jag berättat om vilka TV-serier jag följer slaviskt önskar jag inte ens min värsta fiende. Inte för jag har någon sådan men jävlar i brunögat vad fördomarna och glåporden haglat under årens lopp (And counting). Serien som jag tror folk absolut stör sig mest på, förutom all japansk anime, är givetvis den serien jag diggar mest. Jag talar givetvis om den ultimata "It" serien Gossip Girl där skandalerna, festerna, snobbigheterna och intrigerna duggar tätare än i Rena Rama Rolf (Det dricks även mer skumpa än vad det görs i dom vita sofforna på Klaras).

Säsong 2 ångar på som tåget och nyss avnjöts avsnitt nummer 15 här i fotöljen. Vad kan jag säga? Jag njuter varenda minut och skäms inte en sekund för det snarare tvärtom eftersom jag redan vet exakt hur mycket bättre och fränare jag är än er andra som enbart sitter inne med meningslösa åsikter om vad som är "rätt och fel" att kolla på. Fortsätt att störa er, vem vet? En dag kanske jag skriver ner alla primitiva kommentarer i ett block, sparar blocket och avnjuter läsningen i en gungstol, smuttandes på en välfylld pipa en grådisig dag på ålderns höst. Eller nja, jag fortsätter nog att skita i vad andra tycker som vanligt eftersom jag helt enkelt inte bryr mig ett skit.







Just ja, min favorit i serien är givetvist antagonisten Chuck som man både älskar och hatar på en och samma gång (Eller så hatar man honom bara). Den kvinnliga motsvarigheten i serien, Blaire, är givetvis även hon lysande. Cynisk, extremt rik, elak, rapp i käften och givetvis sjukt snygg. Vem skulle inte vilja ge henne en Aladdin-askAlla Hjärtans Dag?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0