Korkkis - Slanig since 1985

Jag blir förbannad varje gång som nackhåren och polisongerna växer. Det är minst lika irriterande som skäggväxt, om inte ännu värre. För att ens ha en sportslig chans att trimma nackhåren så behövs det en snäll motpart som gör det åt en, bekvämt och relativt smärtfritt om personen i fråga vet vad den sysslar med. Man behöver ju inte direkt en frisör-utbildning för att klara av den enkla uppgiften. Att införskaffa en spegel så man ser nackhåret står också på listan över framtida saker som bör göras.

Eftersom jag inte tagit upp ämnet kärlek än så tycker jag att det börjar bli dags att flika in en liten åsikt. För att sammanfatta mitt eget såkallade kärleksliv så citerar jag oduglingen och media-horan Dogge Doggelito: "Det är knas..."

Kärlek är luddigt tycker jag, lite som grekiska. "Brudar är skit" argumentet kommer man ju inte någonstans med heller direkt. Är vi människor skapta för att enbart älska en person? Och finns det verkligen en person för alla att älska? Ens såkallade tvilling-själ alltså. Jag är ytterst tveksam, skilsmässor känner ju dom flesta till och det borde ju finnas en orsak till att över 50% av alla giftemål slutar med att man skiljer sig (Åtminstonde i Sverige). Det är säkerligen annorlunda i andra länder men det är troligtvis bara fler olyckliga personer i förhållanden dom inte "kan ta sig ur" där istället. Mina femtio öre.

Avslutar dagens tankegångar med ett litet ordspråk som en kär vän till mig myntat otaliga gånger. Den har ingen relevans till resterande delen av texten men kom att tänka på den nu. Here it goes!

Det kanske kommer en förändring...