Korkkis - Slanig since 1985

Så var det dags för min andra sittning för tatueringen jag håller på med på armen. Det är en "Bio-Mech Sleeve" som jag håller på med och för den ovetande är det alltså en tatuering som innehåller så mycket saker på så liten plats som möjligt (Det är den enklaste beskrivningen). Resultatet efter sittning nummer två kommer upp på bloggen inom en snar framtid med tillbehörande bilder och fyndiga kommentarer.

Det roligaste med att tatuera sig är egentligen inte att bli tatuerad, det gör ju ont. Nej, jag tycker självklart det roligaste är att observera andra människor som tatuerar sig samtidigt. Det finns en speciell målgrupp som jag tycker står i en klass för sig vad gäller lustigheter i en tatueringsstudio, nämligen 18-åriga flickor som fortfarande är 14-åringar både vad gäller utseende och agerande. Dessa flickor verkar ha en rejäl fabless för dom allra vanligaste tatueringarna och vem kan klandra dom egentligen? Dom vet ju inte bättre. Vi talar alltså om karpfiskar, tribaler i svanken, fjärilar, "japanska" blommor, delfiner, hundtassar i rumpan och rosor/trädväxter. Med trädväxter menar jag inte 100-åriga gamla ekar utan den slingrande "Victorianska" varianten som det så fint heter. Jag antar att stjärnor borde tillhöra den här kategorin med men tyvärr är det alltför många av mitt eget kön som redan gaddat sig med både röda och svarta stjärnor så jag räknar inte med det som en riktig flick-tatuering.

Nere hos "min" tatuerare så råder det en ganska gemytlig stämning. Man pratar och skojjar lite med varandra, man snackar med dom andra som befinner sig i samma rum och lägger av en "Snygg!" eller "Cool!" till den som sitter bredvid och tatuerar sig fast man egentligen bara hoppas på att personen mår riktigt dåligt och har skit-ont. Något jag tycker är lite förbryllande med är att det aldrig suttit någon och tatuerat sig ensam när jag har gjort det. Slumpen, troligtvis, men varför envisas folk med att släpa dit några av sina stackars looser-polare som ska sitta och hålla dom sällskap? Jag tycker det ser sjukt löjligt ut, nästan lite som att man inte kunde sova över hos någon i sina yngre år för att inte mamma och pappa var i närheten och höll en i handen. Jag utlyser mer stake till framtida kunder inom tatuering helt enkelt, en dag kanske ni måste gå någonstans själva där ni inte känner er riktigt bekväma. Knuffen räknas inte. 

Anledningen att jag vill trycka ner folk som får besök i den pressade och nervösa situationen som kan infinna sig när man tatueras är att jag egentligen är avundsjuk på dom.

Dagens ros: Går idag till Martina som kom över med en macka till mig runt 5-snåret, sjukt snällt och mackan var dessutom riktigt god. Förvänta dig ingenting tillbaks dock hah!

Dagens ris: Går till gäst-tatueraren som vägrade lyssna på Amon Amarths senaste album utan istället drog igång en kavalkad av usel tysk-politisk musik. Skämmes ta mig fan!